En vecka varje månad...

Woho! Jag är tillbaka på bloggscenen igen....igen, kan man säga.
Som många vet som läser den här bloggen så pluggar jag till dataingengör vilket betyder att jag kan en del om datorer ändå, tillräckligt i mångas mening.
Det kommer en viss tid i varje dataingengörs tid då det börjar hända konstiga saker där nere vilket tydligen är helt normalt och inget man ska vara rädd för. Det är ungefär när du börjar med datorer till du...dör helt enkelt.

Jag har kommit till den "veckan" i månaden då mina datorer verkat fått totalmens, ni tjejer vet väl hur det är att få de, jag själv har ingen direkt erfarenhet av området men har ju då lyckats fått reda på lite.
De flesta punkterna verkar stämma in på min dator:

• Humörssvägningar, ena sekunden fungerar det som den ska och så kan den bara skita i vad jag gör eftersom JA en dator kan tänka själv!
• Begär, oo ja den här har en sånt begär, men inte av choklad, utan av mitt tålamod! Den äter helt upp allt som finns och tar gärna lite med sig på resans gång genom rummet.
• Uppfattar annorlunda, Jo ibland spelar de ingen roll vad vi killar säger ibland det ska bara bli fel. Den här datorn har bestämt sig för att inte fungera och då spelar de ingen roll vad jag gör, den ska bara vara såhär!

Jag kan börja berätta ifrån början. Jag skulle alltså kopiera in en systemfil till datorn vilket är en mycket enkelt procedur som alla som har en dator bör kunna. När jag då ska exekvera denna fil så hittas den helt plötsligt inte, men så klart så hade jag ju stavat fel på sökvägen till filen!

Så nu var det problemet löst...trodde jag ja! Den klagar fortfarande på att den faktiskt inte kan hitta min fil. Jag ser till att kopiera filen fyra gånger så jag kan vara 100% säker på att den faktiskt finns där och inte i min fantasi där jag verkar spendera mina dagar annars.

Jag försöker ännu en gång exekvera filen och ännu en gång får den vackra varningsrutan som så ömt säger "JAG KAN FÖRFAN INTE HITTA DIN FIL! Vadå tycker du att ja är tjock?".

Efter jag förklarat ihopbitet att jag faktiskt ser filen liggandes på rätt mapp och även ömsint smekt datorns kant försöker ja ännu en gång och svaret kommer:

-" Nej den finns inte där, jag behöver inte kolla men jag vet bara att den inte finns där. Lixom är det jag som lagrar den här filen eller du? Precis, sug på den du!"

Vid de här laget började mitt tålamod att "ångas upp" och jag var redo att ta fram macheten men lugnade ner mig i sista stund. Så jag tänkte att, jag struntar i filen och försöker föra över filmen (ja allt handlade om att jag ville titta en film, som jag redan sett dessutom!) genom min externa hårddisk.Jag kopplar i hårddisken och flyttar över min film till den då min mensdator skriiiiker ut "NEEEEEJ! Ja har inte tillräckligt med minne!".

Jag kollar genast utrymmena på hårddisken och konstaterar att det finns mer än dubbelt så mycket utrymme än vad som krävs, vid det här laget har jag lust att hälla lite vatten i datorn för att se om den kan simma.

Ännu en gång sansar jag mig och tänker att det endast är mig det är fel på. Så jag gör ännu ett försök efter lite rensning av hårddisken men får ännu en gång ut ett skriiiik "Men fattar du inte?! ja HAAAAAAR inte minne!".

Jag vill hälla syra på den här, jag vill slå ihjäl den med en hammare, jag vill göra så hemska saker att dagens hemska saker skulle vara rosa moln och sjungande änglar!

Trotts min aggression så lyckas jag få över min film till den andra mensdatorn. Filmen startar men väljer SJÄLVMANT portugisiska som språk vilken jag faktiskt inte förstår (Ja, jag vet skitkonstigt att jag inte förstår) så efter ett ett försök att starta filmen igen så sätter jag mig i soffan igen och är äntligen redo att se den jävla filmen som jag väntat en hel kväll på att få se.....men då fungerar inte ljudet!

Då har min andra supermensdator bara stängt av ljudet helt utan min vetskap, det fungerar verkligen inte.....och det var då olyckan inträffade. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva ta till det mot henne, men hon förtjänadet den!

Datorn fick en ordentlig spark i sidan och fläktfan lossnade, dessutom tog ja livet av den fan då sladden åkte ur fortare än kvickt Så nu står den där, livlös och ja kunde inte mått bättre! Jag gick till min andra dator såg den rätt i skärmen och sa ihopbitet att om....om den inte bränner min film nu kommer samma öde inträffa även på den. Vips så fanns de där en DVD med rätt film!

Jag satte i filmen och kunde se min film! Jag var äntligen fri!

(Om någon tjej blev stött av texten så kan ni ju bara tänka er hur "stött" jag var under tiden jag skrev det här...mm precis det är jag som är offret här....typ)

Ibland älskar jag bara att vara människa!