Hemifrån och tillbaka

Nu har jag varit i Västerås under helgen för att få tillbringa lite tid med familjen och kunna kopiera lite saker till arbetsintervjun på onsdag (extrajobb på Manpower), så helgen har varit fullbokad.
Det var svårt och är fortfarande svårt att slita sig därifrån. Jag har ju bott där under många år och gillar verkligen staden även fast alla Sveriges rötägg verkar finnas där ibland.

Jag kommer så ihåg när jag flyttade därifrån. Det var dagen innan jag skulle börja i skolan och redan natten innan vaknade jag upp och bara kände hur allt var fel, ni vet som när man är längst upp i en bergodalbana och bara inte vill åka ner, men karusellen fortsätter och går rakt ner med en jävla fart.
Nästa dag hade jag knappt sovit en blund, dessutom var det tidigt så man var ju inte allt för pigg. Vi packade ihop alla saker i släpet och började åka mot Karlstad, hela resan kändes bara som någon konstig dröm man hade, samtidigt som det var lite spännande var de även obehagligt. Vi åt på någon restaurang efter vägen vilket jag vanligtvis skulle tycka om, men då var allt bara konstigt, inget var som man ville att det skulle vara.

När vi väl kom fram och hade hämtat nycklarna till lägenheten så var det ju bara att börja släpa skit tunga möbler vilket inte var det allra roligaste, men det fick en att tänka på andra saker.
Det tog ett bra tag att få upp allt, datorn var ju fort uppe om man säger så.
Det som jag däremot kommer ihåg mest av den dagen var när mina föräldrar skulle åka hemmåt igen, det var något som verkligen var hjärtekrossande, att bara se dem ge sig av utan att jag var med. Jag var ju inte själv då jag hade Mia där men just då kände man sig så ensam.

Allt var inte dåligt, de vill jag ju inte påstå men just flyttningen var väldigt jobbigt rent emotionellt.

Jag har ju under hela mitt liv stått väldigt nära mina föräldrar och haft ett väldigt starkt band till dem, så det har, under hela mitt liv, kännts jobbigt att lämnat dem, just för att ja känner en sån trygghet och värme.

Men nu lever jag själv i Karlstad och jag kämpar på så gott det går och försöker att klara av alla miljoner ansvar som kommer med att flytta hemifrån (även fast det här inte riktigt känns så eftersom jag just nu bor i en studentkorridor).

Så kort sagt så är det både positivt och negativt att flytta hemifrån, de beror på var man gör allt till.

Nu undrar jag hur det var när ni flyttade hemifrån första gången, vad hade ni problem med, vad skulle jag kunna tänka på? Skriv gärna en liten kommentar om det.